Idag åker vi på minisemester...
Blir borta över veckoslutet!
Gahhhhhhhhh!!! Hur överlever man i de Värmländska skogarna utan internet och med en hyperaktiv son?!?

Lösningen på problemet heter fotboll och hund...
Vi tar med oss båda.

Så, det blir alltså långkörnings-premiär i dag!
Jag kör. Allt!

Men först går vi på skolavslutning...
Och hoppas sonen håller sig något sånär i skinnet...
Det har varit en tålamodsprövande morgon!

Sonens pappa ringde nyss.
Erkände (för första gången!) att han gjort fel!

Han hade ordnat med sonen (mutat?) så att sonen skulle åka med oss på den planerade resan...

Undrens tid är ännu ej förbi!!!

Återstår bara att se hur glad sonen är över detta...Själv är jag något skeptisk...

Har fått beviljat min semester i veckan. Hade bestämt med sonens fader att sonen inte kommer dit på onsdag, som han brukar. Det är ju i vanliga fall hans "pappa-dag".
Planering var att vi skulle dra till Värmland - till sambons mormor - jag, liten i magen, son, sambo och hund.
På minisemester.
På vägen skulle vi stanna till i Göteborg och hälsa på min mormor och morfar.

I morse ringde sonens fader och berättade att fotbollsskolan som sonen skulle gå på, som hans fixat med, började den 12:te - med andra ord på torsdag. Med andra ord - när vi befinner oss på salta västkusten...

När jag fixade med våra ledigheter sa han att han trodde att det var midsommarveckan som fotbollsskolan var. Så, inga problem - minisemestern bokades.

Hur gör djur nu???
Sonen vill på fotbollsskola...
Pappan tycker att sonen bestämmer...
Och jag vill å egoistiska sidan ha sonen med på resan, men inser att det kanske inte är så hemskt om han får gå på sin fotbollsskola...

Det dumma är att pappan kommer undan...som om inget hänt...som om han inte förstört våra planer alls...som om våra planer inte existerade ens...

Kan ju även "trösta" mig med att vi inte beställt tågbiljetter, utan planerat att köra upp...

...som även infaller sig på barnfri helg!

I eftermiddag tog jag sambon och åkte till stranden!
Det är ofantligt skönt att ha en vuxen med sig istället för ett barn!
Ingen som skriker hela tiden - "mamma,mamma...titta på miiiiig!!!!"
Ingen som gnäller när man inte vill bada mer än max tre minuter i taget...
Ingen sand i maten...

Vi fick pratat lite och fick t.o.m myst litegrann...
Har inte varit så kärvänlig sedan jag blev befruktad, bör nämnas...
Jag vill helst bara vara ifred...
Men i solen smälter t.o.m jag...Och det kändes lite som förr...
Ingen dum känsla!!!

Såklart saknade jag lilleman efter en alltför kort stund!
Stranden var ju som invaderad av barnfamiljer...

Nu är vi hemma och landar lite...
I kväll äter vi ute samt avslutar med fotbollskavalkad!

Nu börjar ju skiten...; )

Uppe igen!
Efter uppehåll...

http://www.visingelforaldrar.se/