Vi pratade om alla mina bekymmer och besvär.
Om bb-besök och svampinfektion.
Om pinvärkar och allmän trötthet...
Om längtan och lång tid...

Barnmorskan, som jag fått känslan av att hon inte bryr sig särskilt mycket eller tar mig på allvar, frågade vad jag hade tänkt göra åt saken.
Berättade att jag försöker ju stå ut. Jag kan ju trots allt se ett slut på detta. Ett ljus i tunneln...
Sen nämnde hon det magiska ordet...
Igångsättning...
Självmant!
Och frågade hur jag tyckte och tänkte.Jag blev jätteförvånad...
Hon var noga med att påtala att det bästa är om kroppen själv får sköta det och det är jag helt på det klara med.
Men, det kändes bra bara att hon tog upp det och att hon tar mina problem på allvar...eller nåt!


Allt var bra med lill-skruttis, såklart.
Mina provsvar på lever- och gallsyrevärden visade inget över det normala.
Klådan kan jag stå ut med.
Om det inte är allt för många veckor kvar...
Det bästa av allt - jag kom på att hon glömde väga mig!!!
Hon har sagt 2 ggr nu att jag ska väga mig så vi har en slutvikt, men lik väl missat det 2 ggr!
Hoppas jag slipper helt...: )
Det är ju inte precis med glädje man vill få de siffrorna på pränt...
Men, jag håller mig på 2-siffrigt iaf...
Det är ju alltid en tröst!

Vi bokade in ett nytt besök den 24/10.
Tyvärr!
Jag hade ju inte ens tänkt mig att jag skulle kommit på detta idag.
Hon sa faktiskt att hon hoppas att hon slipper se mig då.

Pratade om att gå över tiden och så...
Jag sa att jag undrar hur vida det stämmer...
 Att om man går över med första barnet så kan man räkna med att göra det med andra barnet också...
Hon medgav att det låg något i det.
Som mamma. Hon gick över 2 v. med mig. 1 v. med nästföljande syrra.
Och vår kompis från Färöarna. Hon gick över EXAKT lika många dagar med båda sina killar...
Dessutom sägs det att överburna barn oftare är just pojkar...
Så, då kan man ju iaf hoppas att lilla kommer ut kring dagarna runt beräknad förlossning.
Etersom Isak kom på just den dagen.
Jag kan köpa både ett par dagar innnan och ett par dagar efter.
Bara vi inte snackar om veeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeckor...

Hon var som vanligt vild när vi skulle lyssna på hjärtljud! Det är en sport bara att fånga dom...
Huvudet var fortfarande ruckbart...

Så, Lilla - det verkar som att utgångsläget inte blir bättre! Vad väntar du på?!?