Känns så jäkla surrealistiskt att skriva det...
För det känns liksom inte som att det är jag...
Jag bara ändrar siffra varje dag, men vägrar reflektera över hur nära det är.
Blir alldeles darrhänt bara jag tänker på det nu!
Och antagligen är det just därför...
För att det är så overkligt och för att jag väljer att hålla det så för att inte bli för nervös...

Igår hade jag hemskt ont igen.
Ska bli högst intressant, rent vetenskapligt, när det drar igång på riktigt...
Kommer jag att fatta det???
Kommer det att vara så himla tydligt???
Kommer det att göra så mycket ondare???

Igår var det så Erik t.o.m blev smått irriterad på mig för jag satt och vände och vred och skruvade på mig i soffan.
Och pustade och suckade och stönade...
Som sagt, ska bli högst intressant att se hur och om och på vilket vis det tar i när det är dags...
Jag tror knappt jag kommer att fatta det själv,men...

Igår planerade vi iaf lite med mamma om hur vi gör med barnvaktande och så.
Berättade för henne om Isaks väska som är färdigpackad etc.
Så det är förberett i alla fall...

Idag är det en riktigt tråkigt jäkla dag!!!
Har inte ett skit att hitta på!
Får väl tvätta och pyssla lite här hemma, men det räknas ju inte...
Det är ju sånt man bara gör...

Uttråkad, rastlös och sååååååååååååå trött på denna väntan!!!