Mål: oktober-bebis...

Jag bröt helt ihop igår kväll...
Nu har vi bestämt att vi hoppas på att vår lilla
kommer i oktober bara...Det räcker fint...

Egentligen vill jag bara skita i allt.
Skita i att skriva...
Att tänka...
Att prata om det...
Bara sova...
Någon kan väl väcka mig när det är dags???

Känns så hemskt när man inte tycker det är kul längre...
När man bara är arg och ledsen och förtvivlad...
Men, man kan inte vara så mycket annat...
När man har ont...
Och tydligen har min kropp bestämt sig för att ha det nu...igen!
Det är både psykiskt och fysiskt jobbigt att varenda em och kväll tro att det är dags...
Att ha värkar med 7-8-10 minuters mellanrum...
Man blir mörbultad i kroppen och knäpp i huvudet!!!

Idag gör jag ingenting...
Det enda jag måste är köpa en ny deodorant och köpa bullar/bröd som jag och Isak kan fika i eftermiddag.
Så, en tur på ICA blir det väl...
Egentligen, om jag orkar och lyckas ta mig i kragen kunde jag kanske mött upp sambon efter jobbet i stan.
Kunde kanske ätit och gått på bio...
Barnlediga som vi är...
Sen dröjer det 2 v. tills vi är det nästa gång.
Borde kanske passa på...
Om jag orkar...och kan ta mig i kragen som sagt...: S