Och den dagen är idag...

Kvar är både jag och sammandragningarna.
Har kunnat sova gott i natt, men då jag vaknat för att kissa har jag känt...
Men kunnat somna igen....*morr*

Skönt att sova gott, men igår trodde jag aldrig att jag skulle kunna somna.
Fattar inte hur f-n jag ska förstå när det är på riktigt!?
Igår hade det ändå hållt på HELA dagen.
Tilltagit i styrka och smärta.
Gått från 10-11 min. till 7-8 min.
Nångång var det nere på 5-6 min. emellan...
Det "farliga" är ju att man blir så smärttålig också!
Sen jämför man..."Äsch, det nu är inte värre än det som var då....
då är det säkert inget..." Sen ligger man där på hallgolvet...kanske...!?

Jag fattar ingenting...iaf...och jag är jävligt trött på att bli lurad så här...
Folk undrar - vilket är bäst - att inget känna fast det börjar dra ihop sig?
Eller att känna en massa utan att något händer???
Jag kan nog med facit i hand säga att jag mer än lovligt gärna valt att inte
känna ett skit förrän det verkligen är dags...
För detta är nog det jävligaste jag varit med om!!!
Och för Guds skull - ge mig ett tecken när det är dags!
Låt mitt vatten gå...eller nåt!
Nåt som är konkret...och inte går att misstolka!

Idag är sambon hemma.
Jag funderar på att dra täcket över huvudet, inta fosterställning och ligga så...
Länge!!!
Men det går ju inte...
Isak ska till tandläkaren kl. 14.00.
Och sen är jag så jäkla kaffesugen...

Men nu är jag mer än lovligt trött på att bli lurad så här...Kom uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut nu!!!