Det sociala livet som gravid är högst intressant. Det är ganska ringa...möjligen obefintligt!

Mina första månader som gravid har haft ett ledord - TRÖTTHET! Jag har visserligen varit pigg på morgonarna, men tidig kväll har tröttheten smugit sig på, för att vid 19.00-tiden helt och fullkomligt däcka mig!!! Därav blir det sociala livet högst intressant...När man som jag har en sambo som inte är hemma efter sin arbetsdag förrän ca. 19.20 om kvällarna. De flesta kvällarna har han hittat mig utslagen i säng - ibland sonens, då jag somnat vid nattningen, ibland vår egen...Kvällens sociala övningar har bestått av ett sömndrucket "hej"...och avslutats då han krypit i säng åtskilliga timmar senare med ett likadant "godnatt, då"...Något vidare samliv har inte ens haft MÖJLIGHET att frodas, finnas...
En annan sak är tv:n och dess program. Alla favoriter missas. Dock har jag vid extrem ansträngning lyckats hänga med i min absoluta favvo-serie - Anna Pihl. Detta endast pga att den börjar åtta istället för som alla andra - kl. nio.

Det här med kompisar är inte ens att diskutera. Vi har inte hunnit pratas, än mindre träffas...Det enda man kan hoppas på är förståeelse...

Så, nu i v. 9 känner jag att förändringens vindar blåser! Och det verkar blåsa upp till storm...För i veckan har jag lyckats hålla mig vaken till både åtta, nio och tio. I går blev vi bjudna på samkväm med ett gäng bekanta. Och för första gången på LÄNGE kände jag att "ja! vi kör dit!"...Även om jag visste att det KUNDE bli tufft, då jag jobbat 7-16 och var den enda potentiella chauffören. Men det gick! Visst, på hemvägen var det jäkligt kämpigt att hålla blicken och skallen fokuserad de 2 sista km. Men, det gick!!! Och det sociala livet verkar vara på väg tillbaka...Och förhoppningsvis räcker lusten och energin till lite samliv med sambon också. ; ) I vilket fall som helst känner jag att vinden vänder och jag är på väg upp och ur min graviditetsdvala!