Jag var inne på en av alla miljoner "gravid-sajter" som finns. Där kunde man räkna ut hur mycket man skulle gå upp under graviditeten...Just det - SKULLE! Enligt utäkningen skulle jag stanna på en matchvikt på hela 83 kg. Mmmm...det hade ju varit bra...

När jag väntade min Isak, som fyller 7 i sommar, så gick jag upp någonstans mellan 27-30 kg. Japp!!! Det ni...
Någonstans då jag passerat 88 kändes det mest skrattretande att väga sig...VARFÖR???, liksom...
Förvisso blev jag halvt sjukskriven tidigt i graviditeten. Pga fysiskt tungt arbete och sammandragningar vid utförande av detta. Därtill fick jag magont och foglossning, som inte var av denna världen. Så, det hela resulterade i att jag hade en HEL del tid att spendera på soffan, tittandes på "Days of our lives" (!) och käkandes praliner.

Min förhoppning är att denna gång ska det inte bli så. INTE, INTE, INTE!!!
Tänker att jag har bara inte den tiden heller. Nu när jag redan har en. En som ska till skolan, fritids, kompisen, fotbollsträningen...Hit och dit, hela tiden. Sen har vi ju hund, så NÅN promenad då och då blir det...

Dessutom har jag förunnats med det utomordentliga - jag är INTE sugen på godis! Det är helt sjukt, men jag ÄR bara inte det. Istället är det maten som hägrar. MAT, i alla färger, former och varianter...Jag skulle kunna döda för MAT!!! Gärna kryddad, gärna thai eller kinesiskt...ÅH, MAAAAAAAAAAT!!!

Så, min förhoppning är att jag med sunda vanor ska lyckas att inte spräcka + 20kg- gränsen.
Det blir så mycket lättare då...bokstavligt talat! Och för att inte tala om efteråt...
         (före)                    (med bebis i v.8...)