Vi har haft det stormigt nu. Med sonen. Och skolan.Och humöret. Och här hemma. Fortsättning följer...
Men, hans mormor erbjöd sig att ha honom hemma och barnvakta honom under långfredagen till påskaftonen.
SKÖNT!!!, tänkte jag...Och vad mycket vi kan gööööööööööra...

Jo, men tjena!!! Vad gjorde vi??? På vår vuxen-och egentid???

Först städade vi som tokar. Sen blev vi så trötta...Visst, vi var iväg och käkade - men, troligen bara för att mitt graviditetscraving just den dagen var KINAMAT!!! Vi fick leta parkeringsplats i en halvtimme. Vi var varken uppklädda eller överdrivet glada. Syftet var liksom MATEN...och som tidigare nämnts är den ju HELIG för mig, i denna arma tid!

Och vi fick en sovmorgon. Och sov alldeles för länge.Detta resulterade i oerhörd trötthet som varit ihållande HELA dagen...

Varför blir det aldrig som man tänkt sig???

I morgon fyller sambon år. 25!!! tänkte iaf FÖRSÖKA ta mig tid och göra en allmän helrenovering av min ömma vinterbleka kropp i afton. Kanske kan det bli lite vuxentid och "vuxengöra" senare!? Ska iaf anstränga mig...fast jag är alldeles för trött, graviditetsgrinig och bara allmänt...död!Och förresten - GLAD PÅSK!