När jag började berätta för folk om sidan och bloggen fick jag en del påhopp - varför kallas du singelmamma???

Ja, varför!?! Jag är ju så långt ifrån singel  man kan bli. Sambo. Flickvän. You name it...

När jag träffade Amalia kändes det också konstigt först, att bli betraktad som en av dom, att fortfarande kallas singelmamma.
Men vänder man på det och kallar det ensamstående så stämmer det ju helt klart in. För ensamstående förälder är och förblir jag. Åtminstone till Isak.

Jag tror det är det där med singel som stör. För är du singel så är du singel.
Inte sambo, inte någons flickvän...
Men om man isär-läser det så får det genast en rättare klang -
singel mamma. Mamma singel. Solo.På egen hand. Ensamstående.


Till hösten är jag två-barnsmamma. Någon gång blir jag kanske förlovad...Gift.
Jag kommer troligen att bli en "vanlig" mamma - kärnfamiljsmamma till mitt kommande barn. Men oavsett hur mycket vi än försöker likna en riktig familj, så kommer jag alltid att vara singelmamma till min stor-kille.

Kanske är det så att ett nytt begepp fötts - för singelmamma är ju ändå en bestående titel!