Vi har ju som tidigare benämnts haft och har en tuff tid med lill-killen här hemma och i skolan hans.

Modern (läs jag) har inte längre något tålamod.
Ej heller energi eller ork.
Det är helt enkelt en krävande tid...

Små ljusglimtar finnes dock.
Två inträffade idag.

Först vid hämtning på skolan. Barnen och fröknar var med fritids och lekte på en härlig plats nära skolan. På långt håll ser jag ett stort grabbgäng som fäktas och slåss (på lek) med pinnar och diverse tillhyggen. Försöker desperat hitta MIN son bland denna skara. Han måset ju vara där. Alla gånger...Men, det visade sig att han lekte en bit där ifrån. Alldeles lugnt och stilla. Duktig kille, hann jag tänka. Sedan ser det lilla livet mig...OCH lyser upp och sätter av mot mig, med armarn utsträckta,  snabbare än självaste världssprintern!!! DET var längesedan!!! Och vad gott det värmde...

Andra incidenten var i affären. Vi hade, som så många andra hushåll så här dagarna innan löning, skrapat ihop de sista av pengar som fanns tillgängliga. Sonen visste exakt HUR mycket pengar vi hade att handla för...
Vi klarade oss igenom kassan, trots att vi plockat på oss mer varor än tänkt. Strax utanför kassan ser jag hur en stor skylt fångar hans uppmärksamhet...Det står nåt i stil med att "skaffa ICA bankkort - få 50 kronor på köpet!"Han ber mig vänta...Han går bort och läser. Knölar med varsamma händer ut en brochyr...och jag riktigt SER vad han tänker!!! Kommer på mig själv med att flina hela vägen ut till bilen...Han är väl bara FÖR go´!!!