Idag skulle mannen i huset börja på fotbollsträning.
Jättekul! För honom...

Träningen skulle börja halv sju.
Inga problem med det.
Jag och lill-grabben är ju vana att ta hand om oss själva, så vi
såg i vanlig ordning Bolibompa, åt och utförde nattning...

Jag (mitt dumma nöt) trodde att sambon förväntades vara hemma mellan halv åtta och kvart i åtta.
Tänkte att det var träning en timme.

Klockan blev halv åtta...
OCH kvart i åtta...
Sedan blev den åtta.
Då påbörjades telefonterrorn...
Jag blev faktiskt OROLIG!
Inget svar...
Då klockan började nära sig halv nio hade jag hunnit tänka förljande tankar:
* Var f*n ÄR han???
* Är han död?????????
*Har det hänt honom ngt???
*Kom han verkligen IVÄG till träningen eller har han varit försvunnen längre tid???
*Hur ska jag leta efter honom?
*När är det läge att anmäla honom som saknad?
* Jaha, ska jag göra abort nu (!)??? (alltså OM han nu faktiskt VORE död)
* Hur f*n ska jag annars göra???Jag kan inte vara 2-barnsmamma ENSAM!!!

Fem minuter över halv nio ramlar han in genom dörrren.
Inte pga av att han är död, utan för att han är helt slut och förstörd
då han inte tränat på år och dagar...
Det första han får höra är : VAR F*N HAR DU VAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARIT???????????

Haha! Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta...
Och då menar jag åt MIG SJÄLV...

                                                     Älsklingen.......högst levande! ; )